1700-1800-talet
O MIN FRÄLSARE, DIN SMÄRTA
1. O min Frälsare, din smärta,
Jesus, din försoningsdöd,
gjuter i mitt svaga hjärta
tröst och styrka i all nöd.
Då min synd dej trycker ner,
jag med tacksam undran ser
nåd och rätt i dej förlikas,
för en fallen värld predikas.
2. Då dej lagens straffdom plågar
ser jag rätten i sin höjd
och ej nåden längre vågar
dra till falsk och syndig fröjd.
När jag frestas av begär
till vad ont och orätt är,
dina sår jag mig påminner
och från synd mej avskräckt finner.
3. Då du mina synder sonar,
ser jag nåden i sin höjd.
Mej nu rätten evigt skonar,
när min tro till dej är böjd.
För att du gjort allting gott,
nu förlåts mej mina brott,
och då döden mej förskräcker,
du mej livets krona räcker.
4. När du mej för ögat ställer
Guds rättfärdighet och nåd,
mej förtvivlan inte fäller,
jag ej förs till överdåd.
O min Jesus, när ditt blod
visar Gud så sträng och god,
kan jag ej i lydnad tveka,
ej mitt hjärtas hopp förneka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar