1800-talet
AV HELIG LÄNGTAN HJÄRTAT SLÅR
1. Av helig längtan hjärtat slår:
min Jesus jag till mötes går.
Jag ska få se se och smaka här
hur ljuvlig du, o Herre, är.
2. Jag är nu bjuden till ditt hus,
omsluten av din kärleks ljus
och smaka får en härlig spis
av frukter från ditt paradis.
3. Så vet jag då hur allt mitt ve
jag kan i fröjd förvandlat se:
när till ditt helga bord jag går
en himmelsk tröstedryck jag får.
4. Där får jag också himmelskt bröd,
som ger mej kraft i själanöd.
Jag fruktar då ej död och dom:
ditt offer är min rikedom.
5. Så kom då, Jesus, in till mej:
jag öppnar hjärtats rum för dej;
tro, hopp och kärlek tar du med,
du bjuder mej Guds frid och fred.
6 . Och när du nattvard håller där,
jag mot ditt hjärta lutad är,
liksom Johannes vid ditt sköt’
den natten, då du brödet bröt.
7. Vid dej jag evigt vill förbli,
du är min glädje och mitt liv,
mitt ljus, mitt hjärtas dryck och bröd
och saligheten i min död.
FULLBORDAT ÄR DET LÖFTESORD
1. Fullbordat är det löftesord
som Herren gav en fallen jord,
ty född är kvinnans Säd.
Du Adams släkt, dej gläd!
Till nådens tron med lovsång träd!
2. Hör din Profet, som full av nåd
dej uppenbarar Herrens råd,
på ljusets väg dej för
och så ditt hjärta rör
att du Guds lag av kärlek gör!
3. O värld, din högste Präst tillbed,
som stiger till din frälsning ned;
det är hans höga kall
att rädda dej ur fall:
sej själv för dej han offra skall!
4. Din Konung möt, som sträcker ut
ett välde utan gräns och slut.
På sanning, nåd och frid
han mäktig, hög och blid
sin tron befäst för evigt tid.
5. Beseglat är de trognas hopp,
rättfärdighetens sol går opp.
Nu Herrens klarhets ljus
bestrålar jordens grus
och leder oss till Faderns hus.
6. Ditt folk, o Jesus, gläder sej,
din frälsta hjord välsignar dej.
I helighetens skrud,
med höga lovsångsljud
all världen prise dej, vår Gud!
HÖGA MAJESTÄT
Alt. melodiform (närmare originalet):
1. Höga Majestät, vi alla
för dina fötter ner må falla:
ditt lov från våra hjärtan går.
Evig är din makt och ära,
om det ska jorden vittne bära,
av himlens här du lovsång får.
Dej lovar Kerubim,
dej sjunger Serafim.
Hosianna!
Helig är Gud,
all världens Gud,
all krafts och nåds och visdoms Gud.
2. Helige, som bor i ljuset,
du vårdar dina verk i gruset,
du dina barn ej överger.
Du, o Fader, dej förbarmar;
din egendom i dina armar,
ditt folk, barmhärtige, jag ser.
Din Son du världen sänt,
vi dej i honom känt
huld och nådig.
Din Ande för
och rena gör
de hjärtan, som din kärlek rör.
3. Lovsång nu kring jorden skallar;
dej helig, helig, helig kallar
i bön och sång din kristenhet.
Hör de barn du tvagit rena:
i trohet vill de dej få tjäna
och vandra i din helighet.
I oss din kärlek tänd,
din höga vishet sänd
från din himmel,
så att hon är
oss nära här
och dina vägar rätt oss lär.
*4. Oss välsigna och bevara,
med nåd ditt ansikte förklara
och vänd det till ditt folk med frid.
Här ditt namn vi vill besjunga,
och sedan med en helig tunga
dej, lova, Gud, till evig tid
med dina Kerubim
och dina Serafim.
Hosianna!
Helig är Gud,
all världens Gud,
all krafts och nåds och visdoms Gud.
NU SEGRAR ALLA TROGNAS HOPP
1. Nu segrar alla trognas hopp:
vid änglars lovsång rinner opp
en salig morgonstjärna!
Den stannar över Herrens hus,
och folken ska i stjärnans ljus
församla sej så gärna.
Stort ljus,
klart ljus
ner ska gjutas,
natten slutas,
dagen börjas,
att kring hela världen spörjas.
2. I nåd och sanning bland oss bor
den dolde Guden, mild och stor,
en Frälsare för alla.
Vi skådar nu hans härlighet
som ende Sonens härlighet
och vill hans namn åkalla.
Hör det,
gör det,
gläds att Ordet
kött är vordet,
Gud förklarad
och hans kärlek uppenbarad!
*3. O gläds, min själ, och sjung hans pris
som öppnat dej det paradis
vars port din synd tillslutit!
O gläds att Gud förbarmar sej
och huld förnya vill med dej
förbundet som du brutit!
Ära
vare
Gud i höjden!
Friden, fröjden,
helig vilja
sej från jorden ej må skilja!
NÄR VÄRLDENS HOPP FÖRTVINAT STOD
1. När världens hopp förtvinat stod,
likt blomman mitt i sanden,
rann upp så klar en hälsoflod,
gav kraft och mod
åt kvalda mänskoanden.
2. Det Jesus var, som huld och god
blev oss en livets källa.
Vi fann i Jesu liv och blod
den hälsoflod
som gör oss evigt sälla.
3. Han ljuset är och sanningen,
han vägen är och livet.
Den honom söker finner än,
ja, just åt den
som beder ska bli givet.
4. I världen han den ende är
som trösta kan och liva
den själ som syndaångern tär
och som begär
i honom salig bliva.
5. Han genom hela livets dag
utsträcker sina händer
till syndare, och med fördrag
där tron är svag
han veken återtänder.
6. Han som en herde för sin hjord
allt vad oss fattas ger oss:
sin Ande, salighetens ord,
sitt rika bord;
han alltid trofast ser oss.
7. Vad skulle Herren göra mer
att fallna mänskor frälsa?
Han för oss strider, segern ger,
vår längtan ser
och är vårt liv, vår hälsa.
8. Låt oss som dina barn få bo
hos dej och alltid njuta
kraft av ditt ord till hopp och tro,
till själens ro,
tills vi vår färd ska sluta.
9. Du är i lidandet vårt stöd,
o kärlek utan like.
Du för oss genom sorg och nöd
och kval och död
till härlighetens rike.
ÄN ETT ÅR NU I SITT SKÖTE
1. Än ett år nu i sitt sköte
oss en mängd av dagar bär,
som vi ska få gå till möte,
om det Herrens vilja är.
Vem blir mulen? Vem blir klar?
Gud oss det förborgat har.
2. Men begär ej, mask i gruset,
att hans dolda råd förstå.
Varje morgonväkt med ljuset
goda gåvor till oss gå,
varje natt vid vilans bädd
vakar Gud, i mörker klädd.
3. Herrens nåd i solens låga
sprids från himlens klara fält,
skiftar härlig i den båge
han i mörka molnen ställt,
ty han tänker varje stund
just på oss och sitt förbund.
4. Herrens öga aldrig blundar,
varje dag han sett och ser,
den som var och den som stundar,
vad vill jag då veta mer?
Han har sett min dolda stig
och den stakat ut för mig.
5. Ej en framtid mig betungar,
jag dess omsorg lämnar Gud.
Han försörjer örnens ungar,
kläder liljan i dess skrud.
Skall han mig förgäta? Nej,
han de sina glömmer ej.
6. Israel på honom trodde,
då han genom öknen drog.
Gud i tält med Aron bodde
och hans folk då ägde nog.
Det sitt bröd från himlen fick
och ur klippan tog sin dryck.
7. Döden bör mig ej förfära
om han möter mig i år,
att en skörd för himlen skära
i Guds ärende han går,
himlens port han låter opp,
målet för mitt trogna hopp.
8. Jag kan trygg vid Herren vila,
så i glädje som i sorg,
medan tidens stunder ila,
ty han är min fasta borg.
Han min starka klippa är,
trygg mitt hus jag bygger där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar