tisdag 7 oktober 2014

Landstad

MAGNUS BROSTRUP LANDSTAD
1800-talet












DET DUKAS I HIMLARNAS RIKE ETT BORD



Alt. koral:



1. Det dukas i himlarnas rike ett bord
för heliga, saliga gäster.
De komma i skaror från söder och nord,
de samlas från öster och väster.
Säll den som har rum i Guds rike!

2. Dit kommer ej den, som sitt eviga väl
vill köpa med tanke och vilja,
som menar sig själv kunna frälsa sin själ
och själv sig från synderna skilja.
Säll den som har rum i Guds rike!

3. Men ordet om nåden det kallar oss än
och ljuder med makt över landen.
Ack, må vi då skynda oss, kvinnor och män,
när kallelsens tid är förhanden!
Säll den som har rum i Guds rike!

4. Gud give jag vore, och alla med mig,
bland himmelens tecknade skara.
Gud tage oss nådigt i höjden till sig,
att oss ifrån domen bevara.
Säll den som har rum i Guds rike!

5. Där glömmer jag korset på jorden jag bar
och smärtan och tärande sorgen.
Där klarnar den gåta som dunkel mig var,
där dagas den rätta Guds morgon.
Säll den som har rum i Guds rike.

6. Guds härlighet strålar i himlarnas sal
och helgonens lovsånger tona.
Där bära Guds kämpar från stridernas dal
för eviga tider sin krona.
Säll den som har rum i Guds rike.












FRED OCH FRIHET NORDEN ÄGER



Alt. koral:



Fred och frihet Norden äger,
här än ljuder Herrens röst.
Längtan efter ljusets seger
här må brinna i vart bröst.
I vart hjärta Herren må
ordets goda säde så.
Över våra gravar Norden
grönske som den goda jorden.








FRÅN HIMLEN KOM EN VÄLDIG VIND




1. Från himlen kom en väldig vind,
en väldig vind,
med eld till lärjungskaran in.
Halleluja, halleluja!

2. Guds Ande var å färde då,
å färde då,
och folket kom och hörde på.
Halleluja, halleluja!

3. Och Sankte Per i Anden stark,
i Anden stark,
bar vittnesbörd om allt Guds verk,
halleluja, halleluja,

4. och först och främst om Jesus Krist,
om Jesus Krist.
Allt folket kände då sin brist.
Halleluja, halleluja!

5. Man sökte då Guds fred och nåd,
Guds fred och nåd:
"Ni män och bröder, ge oss råd."
Halleluja, halleluja!

6. "I Jesu namn låt döpa er,
låt döpa er
till syndernas förlåtelse."
Halleluja, halleluja!

7. Som gåva ska ni alla då,
ni alla då
den heliga Guds Ande få."
Halleluja, halleluja!

8. Det skedde så till Guds behag,
till Guds behag.
Guds kyrka föddes denna dag.
Halleluja, halleluja!

9. Det såddes ut ett litet frö,
ett litet frö,
till synes dömt att fruktlöst dö.
Halleluja, halleluja!

10. Det växte till ett väldigt träd,
ett väldigt träd,
och himlens fåglar bygger där.
Halleluja, halleluja!

11. Av Anden och hans allmaktsord
hans allmaktsord,
Guds kyrka växer på vår jord.
Halleluja, halleluja!

12. Vi tackar Gud, som hör oss bäst,
som hör oss bäst,
för pingstens underbara fest.
Halleluja, halleluja!














GUD, LÅT DITT ORD I NÅD FÅ LYCKAS





1. Gud, låt ditt ord i nåd få lyckas
och växa både dag och natt,
men låt med rot och allt uppryckas
den planta du ej själv har satt!
Byt satans irrbloss mot ditt ljus,
med nåd och sanning fyll ditt hus!

2. Låt ingen falsk profet förvilla
oss bort i nattens yra nöd!
Låt ingen lära få förspilla
vår tröst av Jesu dyra död!
Säg var en varg i fårdräkt står,
bevara alla dina får!

3. Ja, skingra töcknen som har hopats
av oförstånd i denna tid,
allt gudsfrånvänt som åberopats
av otron som mot dej tar strid.
Till helvetet driv hycklet bort,
men stärk allt sant och rent och gott.

4. Ditt ord så dyrt åt oss är vunnet
med dina starka vittnens blod.
Det var som borta, men är funnet,
vi har den skatt och pärla god
som är av överjordisk halt,
för vilken de har offrat allt.

5. Gud, låt oss detta arv bevara
åt våra barn och barnbarn med,
till nåd och tröst i nöd och fara,
till ljus och hjälp, till frid och fred,
till evigt liv för oss och dem,
till glädje hela vägen hem!








GUD ÄR NÅDIG, HÖR, HAN VILL EJ




1. Gud är nådig, hör han vill ej
syndarens fördärv och död.
Hjälp vill han få föra till dej,
när du är i själanöd.
Tro trots all din synd och svärta,
ge åt Gud ditt arma hjärta,
ta till tröst i all din smärta:
Gud vill ingens dom och död.

2. Han dej sökt på berg och ängar,
tills han funnit dej, sitt får.
Stäm nu alla glädjens strängar,
Jesus hem med själen går!
Du av nattens köld fått skaka,
nu hans kärlek får du smaka,
varmt välkommen hit tillbaka,
han vill hela dina sår!

3. Det är fröjd i himlens salar
när en syndare har vänt
åter till den vän som talar
livets ord, av himlen sänt,
rengör varje sår som blöder,
med sin Ande genomglöder
och till livet pånyttföder
- salig den som detta hänt!











HOS DEJ, O JESUS, SENT EN NATT





1.  Hos dej, o Jesus, sent en natt
en man på dörren bankar, 
han kommer grubblande och matt
av frågor och av tankar. 
Du öppnade när mannen kom, 
och tände sedan ljuset som 
bröt genom både natt og nöd,
ja, dom og död,
som livets morgonsol så röd. 

2.  O tänk, min själ, att sej ha satt
vid denna visdoms källa!
O tänk en nikodemusnatt,
där Jesu ord får gälla!
Det unnas dej som söker Gud,
och du ska gå från mötet ut
i glans av helt gudomligt slag:
från natt till dag
går vägen så till Guds behag.

3. Han säger dej som leva vill
och låta synden dödas:
Din lärdom räcker inte till,
på nytt du måste födas,
ty vad av kött är fött är kött,
ser ej Guds rike, är som dött,
men födelse av Anden än
ger liv igen,
ett evigt liv i Frälsaren.

4. För Jesus är din frälsningsgrund, 
så fäst på korset höga,
att alla som i nödens stund
vid honom fäst sitt öga
hans läkedom och liv nu får
mot ormens bett och banesår,
ja, Jesu sår och blodomlopp
ger liv och hopp
åt syndare i dödlig kropp.

5. Det gör mej fri och stark och glad
att Herren Gud mej givit
till pånyttfödelse ett bad
och satan från mej drivit,
ja, löst mej ur den ondes garn,
i dopet gjort mej till sitt barn.
Gud give nu med Andens makt
i dopets pakt
att stark i tron jag står på vakt! 






HÄR ÄR GUDS HUS OCH HIMLENS PORT


¨

1. Här är Guds hus och himlens port!
En stege utan like
av ord och sakrament Gud gjort,
en väg till himlens rike.
På den går änglar till oss ned,
Gud Fader bjuder oss sin fred
och onda makter vike.

2. Här är Guds hus och himlens port,
fast jag det inte visste.
Nu ser jag tydligt vad jag bort 
och var jag tagit miste.
Gud, ge mej Jakobs hopp och tro
att du är den som ger mej ro,
den förste och den siste.

3. Gud, sänd nu dina änglar ned,
låt mej din röst få höra,
lys över mej din frid och fred,
låt inget ont mej röra.
Jag är en fattig vandringsman,
men lova mej att till ditt land
mej frälst och salig föra!










JAG LYFTER UPP TILL GUD MIN SÅNG



Alt. koral:


1. Jag lyfter upp till Gud min sång
ännu en gång
från dessa jordens dalar.
Vår Herre Kristus hämtar mej
snart hem till sej
i himlens höga salar.
Med blixtens fart
han kommer snart,
då hörs hans pris
på annat vis
när Guds basuner talar.

2. När jag ser träden skjuta blad,
jag blir så glad,
för då blir det ju sommar!
När himmelrikets blomster gror,
så glad jag tror
att snart Guds rike blommar.
Hans kyrka är
hans brud så kär,
har lampan tänd
och själen vänd
mot Konungen som kommer.

3. Jag hör hans underbara röst
med frid och tröst
från höga himlar tona:
"Jag kommer, se, jag kommer snart!
Håll det du har
så ingen tar din krona.
Var glad, min brud,
jag är din Gud,
vårt bröllop står,
med mej du får
som himladrottning trona!"

4. I Anden ser sej bruden om
och säger: "Kom!
Hans glädje är för alla!"
Och den som hör det, säger: "Kom,
till Gud vänd om,
låt Anden på dej falla!
Din inre törst
han stillar först,
det räcker till
för vem som vill,
när livets vatten svallar!"

5. Se, ny blir himlen, ny vår jord,
det är Guds ord,
hans löfte underbara!
O se, Guds tält bland mänskor är,
han själv är där 

och bor ibland sin skara!
Det gamla fort
ska vika bort,
all sorg ska fly
för glädje ny.
O tänk att där få vara!


*6. Ja, amen, evigt lov och pris

på alla vis
och visdom, makt och styrka
tillhör dej, Gud, i evig tid,
som gett oss frid
och gjort oss till din kyrka!
Halleluja!
Med glädje ska
vi minnas det
i evighet
och dej i sanning dyrka!













JAG VET MEJ EN SÖMN I JESU NAMN




1. Jag vet mej en sömn i Jesu namn,
när döden mitt timglas tömmer,
Mej reds då en bädd i jordens famn, 
så moderligt hon mej gömmer. 
Min själ är hos Gud i himmelrik 
och möda och sorger glömmer. 

2. En morgon jag vet, som klar och skär 
ska gry över jordens lunder. 
Då kommer Guds Son med sin änglahär, 
vid tecken och stora under. 
Han nalkas min grav och väcker mej
som sover så tungt därunder. 

3. Den morgonen är mej så ljuv och kär, 

med längtan på den jag tänker. 
»O komme den snart, o vore den här», 
jag suckar, då sol sej sänker. 
Jag sjunger om den, när dagens ljus 
på himlen i öster blänker. 

4. När Frälsarens röst de dödas grav 
ska nå att till liv dem kalla, 
de hör då hans ord kring land och hav, 
och hindrande stängsel ska falla. 
Då ropar Jesus: Ni döda, stå upp! 
Och fram jag träder med alla. 

5. De himmelska portarna öppnas då
för Herrens saliga skara. 
Gud låte oss alla den staden nå
och ej bort i mörkret fara. 
Gud, ge oss den glädjen för Jesu skull
att evigt hos dej få vara!








NU LOVSJUNG HERRENS NAMN




*1. Nu lovsjung Herrens namn!
Kom, alla jordens länder,
förena er med oss
och sjung med lyfta händer,
ty väldig över oss
är Guds barmhärtighet
och Herrens ord består
i tid och evighet.

*2. Halleluja! I Gud
vår lovsång strömmar samman
på alla jordens språk:
Halleluja och Amen!
Ett högt Halleluja
för frälsning och för frid
och Amen, ty all makt
är hans för evig tid.












SER JAG MEJ I VÄRLDEN OM

   

1. Ser jag mej i världen om,
tänker på försvunna dagar,
vad som gick och vad som kom,
vad jag gillar och beklagar,
vad jag snart kan få bevista
- aldrig vill jag Jesus mista!

2. Ser jag i mitt eget bröst,
märker jordens djupa smärta,
synd och vanmakt utan tröst,
domen i mitt eget hjärta
- när i gråt jag måste brista,
aldrig vill jag Jesus mista!

3. Strider jag den goda strid
mitt bland makterna som krigar,
märker mörkret i vår tid,
fruktar fall på trånga stigar,
där mej fienden vill rista,
aldrig vill jag Jesus mista!

4. Vid en öppen grav jag står,
dit man snart en jordhög vräker.
Hjärtats sorg och djupa sår
ingen jordisk glädje läker.
Här i gråt vid grav och kista,
aldrig vill jag Jesus mista!

5. Döden hinner även mej,
ögat brister, pulsen stannar.
Vem vill ta min sak på sej
när jag lämnar släkt och grannar?
När min timme slår, den sista,
aldrig vill jag Jesus mista!

6. Aldrig, aldrig jag min tröst
släpper mer i jordens dalar,
du som har mej återlöst
och som frid till hjärtat talar!
I ditt namn låt hjärtat brista,
så ska jag dej aldrig mista!









STÅ UPP DU SOM SOVER



1. Stå upp, du som sover, stå upp från de döda,
Krist lyser för dej!
Stå upp och se morgonen stråla och glöda
för dej och för mej!
Ja, sov inte längre,
snart över dej hänger
en mörkare natt,
om strax du ej famnar din skatt!

2. I jordiska dalar där dimmorna hänger
och kinden blir våt,
där ljuder så fort både stämmor och strängar
av suckar och gråt.
Hör sången nu tona
om den som försonar,
om seger och fred!
Vår Herre har kommit hit ned!

3. I jordiska dalar där törnen oss sårar
är tungsamt att gå,
där längtar så många med suckar och tårar
att Gudsfreden få.
Men torka nu tåren,
Guds glädje med våren
i Kristus mottag!
Stå upp, du som sover, i dag!

4. Slå upp dina ögon och lyft dem mot himlen,
se, dagen är här!
Ja, gläd dej som barnet och rör dej i vimlet,
för Gud hos oss är!
Med längtan och hunger
i dagningen sjunger
på fåglarnas vis
de väntande själar Guds pris!

5. Ja, Gud vare lovad för dagen som skiner
från himmelen ned,
när Sanningen, Vägen och Livet vi finner
och går i Guds fred!
Ja, lys för oss, Kriste,
så aldrig vi mister
ditt spår på vår jord,
din nåd och ditt levande ord!








TACK FÖR DITT ORD




1. Tack för ditt ord,
o Herre Jesus kär!
På nödens jord 
är dödens skugga stor:
livets sanna ljus du är!
Tack att du kom,
med din röst
gav oss tröst
och hälsar än med frid
de dina denna tid!
Hjälp oss då att vi den må
med din Ande äga så
att vi glada hem kan gå!


2. Vår tid är kort
och vägen smal, ja, trång.
Snart rycks vi bort,
vi konstaterar torrt:
nu kan bli vår sista gång.
Stryk ut vår skuld,
läk vart sår,
Fader vår,
ja, genom Kristi blod
ge oss en ände god.
Frälsta från all synd och skam
låt oss nå till hoppets hamn,
komma hem i Jesu namn!







TILL AVSLUTNING TAR VI VARANDRA I HAND




1. Till avslutning tar vi varandra i hand
och skiljs under glädje och gamman.
Vi prisar Guds Ande, som knutit det band
av kärlek som håller oss samman.
Nu sjunger vi glada vårt Amen.

2. Till avslutning har vi från Guds fadersfamn
ett ord som för himlen bereder
och reser i Jesu välsignade namn
de vägar som hemåt oss leder.
Guds frid vare med oss, vi beder.

3. Till avslutning far vi i andanom upp
till himmelens strålande salar,
och beder vår Herre att hela vår trupp
når fram genom tårarnas dalar
till fröjd som i evighet varar!







VI KASTAR ÅTER NÄTET

 


1. Vi kastar åter nätet,
o Herre, på ditt bud,
för vi vill fiska själar
och dra dem till dej, Gud.
Men mången ärlig Petrus
i sjön sitt nät har satt
och ändå inget fångat
den hela långa natt.

2. Ja, natten ligger över
det djupa världens hav
och i de kalla stråken
är mörkt som i en grav.
Frimodigheten brister
och tvivlen i oss skär:
hur länge ska det dröja
tills Herrens hjälp är här?

3. "Dra ut, dra ut på djupet,
lägg näten längre ut!"
så lyder din befallning
till den som känt sej slut,
som satt sej trött vid stranden,
så blek av allt besvär,
men se, nu är ju Herren,
den starke Herren här!

4. Då reser sej den svage
och går i Jesu namn.
Ja, på ditt ord vi vänder,
far över djupen fram.
Och se nu, hur det lyckas,
när fångsten dras ombord!
Det var mot all förväntan,
det var på Herrens ord!

5. På ditt ord, käre Herre,
så ska det åter ske,
om än vi inte lever
när fångsten man får se.
Det kommer bättre tider
och båten den blir full.
Vi till Guds fångst får räknas
för Jesu Kristi skull.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar